Så bedömer ni räddningsutrustningen på ett fartyg i nationell sjöfart
Det finns ingen formell checklista för vilken räddningsutrustning som nationell sjöfart måste ha på sina fartyg. Transportstyrelsens föreskrifter säger vad räddningsutrustningen ska klara, och lämnar åt rederiet att avgöra hur. Det ger frihet att utrusta fartyget efter hur det faktiskt används. Det betyder också att bedömningen är er, och att ni ska kunna visa hur ni gjorde den.
Reglerna beskriver funktion
För svenska fartyg i nationell sjöfart gäller Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2017:26. De omfattar alla passagerarfartyg oavsett längd och övriga yrkesfartyg från fem meter. Fartyg med internationellt certifikat och fartyg i inlandssjöfart har egna regler.
Kapitlet om livräddning börjar med en mening som säger det mesta: i händelse av nöd ska det gå att vidta effektiva åtgärder för att hjälpa alla ombord. Sedan följer sex funktioner som utrustningen ska uppfylla i den utsträckning de är relevanta för fartyget och verksamheten. Hur de uppfylls står inte i föreskriften. Till det finns allmänna råd som visar var Transportstyrelsen tycker att en rimlig nivå ligger, men de är råd och inga krav.
Sex frågor att besvara
De sex funktionerna i föreskriften går att läsa som sex frågor. Svaret på varje fråga beror på samma saker: fartområdet, årstiderna ni trafikerar, om ni kör i mörker, hur många som är ombord och vad besättningen gör på däck.
Att hittas i vattnet
Alla ombord ska ha flytutrustning som gör att de går att hitta. I dagsljus på en sommartur räcker en räddningsväst långt. Kör ni i mörker eller dålig sikt pekar de allmänna råden på visselpipa och ljus på varje väst, och på livbojar med ljus- och röksignal. Frågan att ställa är hur det ser ut på er sämsta tur, en novemberkväll med regn.
Skydd mot kylan
Den som arbetar på däck med risk att falla överbord ska ha skydd mot nedkylning och köldchock. En flytväst håller huvudet ovanför vattnet men gör ingenting åt kylan. I 0-gradigt vatten kan det räcka med tio minuter innan armar och ben slutar lyda, enligt Sjöräddningssällskapet. För fartyg som inte är passagerarfartyg och som går i fartområde A till C pekar de allmänna råden på en räddningsdräkt per person, om det inte finns en heltäckt livbåt.
Att komma ombord igen
Den som fallit överbord ska ha tillfredsställande möjligheter att komma ombord igen. De allmänna råden utgår från att personen kanske inte kan hjälpa till själv, och för fartyg under 15 meter nämns räddningsstege eller motsvarande. Hur högt fribordet är och hur många som krävs för att lyfta en vuxen i blöta kläder vet ni bara om ni har provat.
Instruktionerna
Instruktionerna ska vara lätta att hitta och lätta att förstå. För passagerarfartyg nämner råden nödinstruktioner på svenska och på de språk som verksamheten kräver. Har ni många turister ombord på sommaren är det en annan fråga än för en pendelbåt med samma resenärer varje morgon.
Larmet
Ni ska kunna påkalla allas uppmärksamhet i en nödsituation. Når befälhavaren inte besättning och passagerare direkt från styrplatsen pekar råden på ett allmänt nödlarm. Passagerarfartyg med fler än 36 passagerare bör kunna tala till passagerarna från styrplatsen.
Att lämna fartyget
Alla ombord ska kunna överge fartyget och vänta på räddning, eller ta sig till land, till grunt vatten eller till en annan farkost. Råden utgår från livräddningsfarkoster, till exempel livflottar, för alla ombord, i den utsträckning det är praktiskt möjligt. I trafik nära land kan svaret se annorlunda ut än för ett fartyg som går långt ut.
När de allmänna råden inte räcker
De allmänna råden beskriver en rimlig nivå för ett genomsnittligt fartyg. Ert fartyg är kanske inte genomsnittligt. Trafik året runt, passagerare med små barn, arbete på öppet däck i mörker eller långa sträckor utan annan trafik är skäl att gå längre än råden.
När vi går igenom ett fartyg börjar vi i verksamheten. Vad gör besättningen en vanlig dag? Vad är det värsta väder ni kör i? Hur långt är det till närmaste hjälp? Svaren leder ofta till samma utrustning som råden, men ibland till mer. En räddningsdräkt till den som ska ner i vattnet vid en räddning, flytvästar i fler storlekar för barnfamiljer på sommaren eller fler livbojar med ljus på ett fartyg som går sent på kvällen är vanliga exempel.
Det omvända gäller också. En passagerarbåt som bara går korta sträckor inomskärs under sommarhalvåret har andra behov än ett fartyg som går ut till havsbandet i oktober. Friheten i reglerna finns för att utrustningen ska passa fartyget.
Dokumentera
Föreskrifterna kräver att rederiet har dokumentation som visar hur fartyget uppfyller kraven. De allmänna råden säger att den bör omfatta vilka standarder ni har följt och vilka lösningar ni har valt. Det är den dokumentationen tillsynen kommer att fråga efter.
Dokumentationen behöver inte vara lång. Den ska kunna visa vilken trafik fartyget går i, vilka risker ni har sett, vad ni har valt för utrustning och varför det räcker. Skriv också ner när ni senast gick igenom bedömningen. Ändras trafiken, till exempel med en ny linje, trafik året runt eller fler passagerare, ska bedömningen göras om.
Samma sak gäller underhållet. Föreskrifterna säger att användning och underhåll bör följa tillverkarens anvisningar, och det är redaren som ansvarar för de löpande kontrollerna. Det betyder att någon i rederiet behöver ha koll på vad varje tillverkare kräver och när det ska göras.
Hjälp med bedömningen
Vi hjälper rederier att gå igenom vad fartyget behöver utifrån hur det används, och levererar utrustningen. Med vårt Rental Concept samlar ni räddningsdräkter, livflottar, livbojar, nödsändare och hjärtstartare i ett paket på 36 månader. Vi håller reda på när något ska bytas eller servas, så att den delen av egenkontrollen inte hänger på någon enskild i besättningen. Hör av er om ni vill gå igenom ert fartyg med oss.